Boken som souvenir

Jag tror den tryckta boken går en lysande framtid till mötes. Det säger jag inte för att vara kverulant eller chockera (som man kanske kan tänka sig i en tid då alla pratar om den tryckta bokens död) utan för att jag faktiskt tror att det finns en viktig roll som den tryckta boken kan spela i berättelsens framtid: att vara souvenir. Jag brukar säga att när jag går omkring i mitt hem och ser på mina saker så är de alla souvenirer av ett slag eller annat. När jag först flyttade hemifrån hade jag en resväska med mig (jag blev utbytesstudent i Storbritannien) och när min fru Sophie och jag flyttade från England till Sverige i slutet av år 2008 så hade vi en lastbilslast med oss. Många av sakerna i den lastbilslasten var förvisso nyttiga saker (klädhängare, torkställ, kuddar, ...) men andra var souvenirer från händelser och platser, stora som små. Man tycker nästan att det mänskligaste som finns är det här att samla på sig souvenirer, saker man vill ha med sig genom livet, som man vill minnas till, som man vill visa andra och som man känner är en del av definition av en själv. Vilken sak som helst kan vara en souvenir men det är de vackra sakerna som får hedersplats i hemmet.

När det gäller människors mediakonsumtion har denna varit kantad av just souvenirer i form av böcker som vi ställer i våra bokhyllor, LP-skivor som vi samlar och sätter upp som konstverk på väggen, DVD:er som vi samlar i hyllor byggda specifikt för ändamålet. Både musik- och filmbransch har erfarit att den fysiska bäraren av musiken (skivan) har förlorat sitt egenvärde när människor hellre laddar ner både musik och film eller lyssnar och tittar på strömmande tjänster över nätet. En anledning till att den fysiska produkten betyder så lite för oss konsumenter är att den har blivit sämre. Jämför stora, vackra, konstnärliga LP-skivfodral (vilket jag måste erkänna jag själv aldrig har ägt några, jag växte upp med CD-skivor) med CD- och DVD-skivornas lågkvalitativa, plastiga, tråkiga fodral som alla ser likadana ut och lätt går sönder. Sådana saker blir inte souvenirer hos andra än ett litet fåtal. Det är förvisso just ett fåtal vi talar om här: de största fansen av en artist vill köpa en vacker produkt och ha i sitt hem och dessa har skivbolag och musikgrupper givit souvenirer i form av högkvalitativa, vackra och dyra specialutgåvor. Det har alltså ganska länge funnits två versioner av både musik och film att köpa: den enkla bäraren av den media vi är ute efter och den dyrare souveniren för de största fansen. Den minskade försäljningen av CD och DVD är i form av den enkla bäraren, den som riktar sig till de kunder som inte bryr sig om den fysiska produkten, som inte vill ha souveniren, utan endast vill ta del av innehållet. Souveniren hotas tvärt om inte alls utan hittar entusiastiska köpare. Det som har varit svårt för skiv- och filmindustri att komma till ro med är det faktum att de kan sälja färre fysiska produkter (där marginalerna är högre än för digitala produkter) till den stora massan och måste rikta in sig på att sälja fysiska produkter bara till den som vill ha souveniren.

Den tryckta bokens ljusa framtid tror jag därför kommer vara huvudsakligen som den högkvalitativa, vackra, dyra boken som fungerar som souvenir, men sekundärt också som den billiga informationsbäraren som en del människor vill fortsätta använda för att tillgodogöra sig bokens innehåll. Den tryckta boken fyller därför, såvitt jag kan se, för en lång tid framöver två viktiga funktioner i den blandning av format som burken boken kommer vara.